MINA FÖRÄLDRAR
Jag kan inte riktigt säga att jag föddes in i en hel familj. Pappa var inte där särskilt mycket så det var i princip min Mamma som tog hand om mig. Sju år efter min födsel så kom min lille syster Carolina också och att ta hand om oss båda blev jobbigt kan jag tro. Tillslut skiljde sig mina föräldrar av privata skäl. Pappa försvann under en lång tid men kom tillbaka och ville ta upp rollen som förälder igen. Det har varit tufft, vi har haft rejäla bråk med höjda röster och allt, men jag måste faktiskt säga att det har blivit bättre nu på senare år.
PAPPA
För mig har han tidigare inte direkt varit en riktig förälder. Det var svårt att acceptera att han bara försvann och lämnade mig och min syster med Mamma. Jag hade inte särskilt mycket respekt för honom och ville helst stanna hemma när vi skulle stanna hos honom över en helg eller liknande. Men på senare tid har jag kommit till att se att han verkligen vill detta, att han verkligen vill vara Pappa. Han har funnits där för mig när det har varit jobbigt, har hjälpt mig med saker och ting och det har fått mig att känna att han verkligen bryr sig och att han har accepterat mig för den jag är. Än idag har vi våra bråk, men i slutändan så är vi fortfarande Far och dotter.
MAMMA
Den här kvinnan är så fruktansvärt stark, jag vet inte ens vart hon får orken ifrån. Jag ser upp till henne och önskar att jag kunde vara lika tuff som hon är. För mig är hon den bästa Mamman man någonsin kunnat få, jag skulle aldrig vilja byta ut henne till någon annan. Alla föräldrar bråkar med sina barn, men trotts våra gräl så älskar jag henne precis lika mycket som jag alltid har gjort. Jag borde verkligen tala om för henne hur mycket hon betyder för mig oftare, men även om orden inte kommer direkt från min mun så hoppas jag innerligt att hon vet, innerst inne.
Jag kan inte riktigt säga att jag föddes in i en hel familj. Pappa var inte där särskilt mycket så det var i princip min Mamma som tog hand om mig. Sju år efter min födsel så kom min lille syster Carolina också och att ta hand om oss båda blev jobbigt kan jag tro. Tillslut skiljde sig mina föräldrar av privata skäl. Pappa försvann under en lång tid men kom tillbaka och ville ta upp rollen som förälder igen. Det har varit tufft, vi har haft rejäla bråk med höjda röster och allt, men jag måste faktiskt säga att det har blivit bättre nu på senare år.
PAPPA
För mig har han tidigare inte direkt varit en riktig förälder. Det var svårt att acceptera att han bara försvann och lämnade mig och min syster med Mamma. Jag hade inte särskilt mycket respekt för honom och ville helst stanna hemma när vi skulle stanna hos honom över en helg eller liknande. Men på senare tid har jag kommit till att se att han verkligen vill detta, att han verkligen vill vara Pappa. Han har funnits där för mig när det har varit jobbigt, har hjälpt mig med saker och ting och det har fått mig att känna att han verkligen bryr sig och att han har accepterat mig för den jag är. Än idag har vi våra bråk, men i slutändan så är vi fortfarande Far och dotter.
MAMMA
Den här kvinnan är så fruktansvärt stark, jag vet inte ens vart hon får orken ifrån. Jag ser upp till henne och önskar att jag kunde vara lika tuff som hon är. För mig är hon den bästa Mamman man någonsin kunnat få, jag skulle aldrig vilja byta ut henne till någon annan. Alla föräldrar bråkar med sina barn, men trotts våra gräl så älskar jag henne precis lika mycket som jag alltid har gjort. Jag borde verkligen tala om för henne hur mycket hon betyder för mig oftare, men även om orden inte kommer direkt från min mun så hoppas jag innerligt att hon vet, innerst inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar